Jag i allt, och allt i mig. Medan vi lever, är vi fysiskt centrerade. Men vi är överallt. Vi är här och överallt. Och både fysiskt och andligt strömmar tillvaron genom oss. Men vi är fokuserade. I tiden, i rummet är vi fokuserade. Vi har ett centrum i tiden och rummet, där vi kan förnimmas, där vår fysiska dimension manifesteras. Och detta fokus är vår egendom. Men vi är också överallt. Och överallt tillhör oss också. Men inte som egendom. Styra kan vi bara i fokus. Vara kan vi överallt och alltid.
När vi dör går vi utanför vårt fokus i tiden och rummet, tidsmässigt lämnar vi det. Tidsmässigt är vi inte längre där. Men det är vår egendom, den tid, det rum vi hade. När vi är döda är vi överallt. I tid, i rum, överallt. Men vårt fokus är inte i den tiden. Vårt fokus är i den tiden som är vår livstid. Vi är överallt, som Det Klara Ljuset är överallt.